... och på den åttonde dagen skapade han tjat. Min syster var tyvärr den första att bli drabbad, eftersom hon gång på gång har tjatat och tjatat på mig att skriva om mina "erfarenheter inom träning och hälsa".

 

Visst, jag har blivit ett s.k. träningsfreak de två senaste åren, och då menar jag inte den vanligt förekommande gymråttan som discotränar nacke och vader fem dagar i veckan, utan, faktiskt, mer åt den fysiologiska samt psykologiska aspekten. Så jag sitter utan tvekan inne med en hel del bra vetenskaplig och medicinsk fakta vare sig det gäller hypertrofi, hyperplasi, anaerob träning, kost, näring, en drös olika dieter, kardiovaskulära sjukdomar, överträning, kosttillskott, droger, fysiska samt psykiska reaktioner i kropp och hjärna, etc.

 

Men om detta är rätt "forum" att börja förmedla allt detta på vet jag inte. Jag ser bloggar som personliga, vita målardukar där man endera 1: kan skryta om sina liv, precis som på Facebook, 2: klaga på alla andra, precis som på Facebook eller 3: skryta över sina liv och samtidigt klaga på andra, precis som på Facebook. Men jag ska försöka att hålla inne på klagomålen och istället, för den här gången, vara positiv.

 

Hela poängen med den här bloggen är att... ptja, jag vet inte riktigt. Skriva om "vårt gemensamma mål", typ? Och jag vet att vi inte har ett "gemensamt mål", egentligen. Typ. Mitt mål är att bli en sån där, för att citera människor utan något som helst vett i skallen (där sprack det...): "stor och ful bodybuilder". Japp, ni läste rätt. Jag har som mål att bli stor, ful och groteskt muskulös. Och nu när alla våra två läsare vet om det, så ökar pressen på mig.

Dagens (seriösa) lärdom att ta med sig: berätta om dina mål öppet för andra. Ju fler som vet, desto hårdare blir nederlaget om du misslyckas. Den store Dan John (med mängder av rekord inom bl.a. olympisk tyngdlyftning) kallar det för “Frog, Elephant and Alpo Dog Food Diet”. Kort sagt så biter man hellre i det sura äpplet och plågar sig själv under en längre tid istället för att misslyckas. Eller äter en burk med "Alpo Dog Food" om man förlorar en vadslagning, som Dan uttryckte sig.

 

Jag blev förresten hittjatad, men bara på ett villkor: att syster och hennes pojk ser på Out of the Furnace. Jag är snäll på det sättet.

Hatar förresten den där okända, tjocka grannen som nyss gick förbi med två pizzakartonger där ute. Snusk!