Såhär första veckan på deffen så ger Ante mig en utmaning.

 

Jag måste skicka två bilder till honom som bevis på att jag utför någon slags träning i form av kondition.

Konditionsträning. På 40 minuter.

 

För han vet att jag fuskar på det området. Det är mycket lättare (och roligare) att åka på gymmet och slita i några vikter.

 

Så för att göra det bästa av min situation i ständig hunger, så dammade jag av cykeln som vi tog med oss från Ante då vi var där och fixade med lägenheten hans.
Allt för att göra brorsan nöjd över mig!

Men jag måste säga, hans pepp fungerar!

Fast nu gnäller han på att jag får i mig för lite kalorier. Det är mycket man ska hålla reda på.

Svåraste är ändå kolhydraterna.

Höll på få en chock häromdagen då jag våldstryckte i mig en kiwi. En oskyldig liten frukt tänkte jag i mitt sug att få lugna magen. Nästan 11 kolhydrater.

 

Sedan är jag alltid sjukt sugen på Riskakor. Med Ostsmak...

 

I alla fall. Ni som aldrig cycklar, och sätter er på en cykel och cyklar. Ni vet att man får ont i baken.

Så efter 3 minuter fick jag mjölksyra. Och efter 13 minuter sa rumpan stopp!

Men jag kämpade mig igenom dessa sega minuter som jag allt skulle visa brorsan att jag kunde.

Dagen efter behöver vi inte ens nämna.

 

Så tills nästa gång kanske rumpan vant sig?